Sommar sött och smarta ord
Snart är det sommar... solbränna, snygga solbrillor, shorts och vatten. Nu börjar jag längta, men det är sommar snart.
Lite jobbigt med det där att det blir ljusare och det blir svårare sova på mornarna, det blir bara svårare och svårare... innan när man var yngre så kunde man sova överallt och när som helst.. det kan jag nu också iofs.. men bara om jag inte har sovit på en hel natt.
Sova är viktigt både för kroppen och för huvudet, jag blir sjuk på engång nu om jag inte får sova.
Borde sova nu.
Det har blivit lite tyst nu för tiden, det ska det iofs vara.. men det är ganska jobbigt.
Jag saknar verkligen det där med att ha saker att göra hela tiden... men mest av allt saknar jag mina vänner. Jag visste att när jag hoppade av att det inte skulle bli på samma sätt och och att jag skulle få börja om igen.
Egentligen har jag inte så mycket emot det där med att skaffa nya vänner.. det är ju alltid bara massa trevligt, men nu när allt är som det är skulle det bara vara skönt att kunna komma till en skola och verkligen känna sig trygg. Klart jag känner mig trygg på skolan och så, men det är juh så och det tror jag alla håller med om att man ändå vill visa sina bästa sidor, se bra ut, vara glad, trevlig och intresserad.
En annan tid och allt hade varit perfect, men nu är det inte så och det får man juh faktiskt ta.. gilla läget liksom.
Men jag måste lära mig det där att hålla kontakten också;) Det är inte så att jag inte vill, men det finns så mycket annat som går i huvudet så.. ta inte illa upp!
Jag har tänkte på det där med människor som man säger inte vill ha några kompisar, sådana som visar alla taggar utåt om man säger ett ord till dem. De som verkligen inte lägger manken till och försöker skaffa sig vänner. Det kan inte finnas människor på denna jord som inte vill ha någon att kunna prata med, skratta och gråta med.
På min förra skola så sa min lärare till våran klass att Kim (vi kallar denne så) inte ville ha några vänner och att han trivdes med att vara med sig själv.. HUR kan en lärare säga så?! Klart man säger det i sitt försvar när man inte har några vänner...! Att våran lärare sa så gjorde det inte bättre för Kim att få vänner, alla slutade att ens försöka bli vän med Kim och allt blev en sorglig historia.
Människor lyssnar alldeles för mycket på varandra och är jävligt rädda för det som är okänt och speciellt.
Vi springer så fort det kommer något som är ovanligt nått som man inte känner igen sen innan. Man springer iväg.. för att man är rädd för att bli ensam. Jag tror att många vill men sedan så har de sin lilla bubbla som de inte vill/kan vara utan.
Är det något jag beundrar är människor som vågar vara "annorlunda" (helt enkelt sig själva) som vågar stå för vad de tycker och tänker och är inte rädda för något och gör/brinner verkligen för det de gör vare sig det är att sticka halsdukar eller engera sig ett Politisktparti.
Tänk att det ska vara "annorlunda" att vara engagerad... borde det inte vara åt andra hållet?
Man behöver ju inte vara engagerad för att vara sig själv bara man vet vem man är och man vet vad man vill så blir det bra:)
Var inte rädd.. gå ut i den vida världen och säg " här är jag och så är det, gillar du inte mig så är det så men jag är jag och det kan jag inte ändra på" Klart man får motgångar.. men det är bara att resa sig igen och gå vidare.
Jag säger nu inte att jag är världens bästa person som gör allt det där.. men jag strävar efter det och det är det viktigaste.
Jag kan inte förstå det där ordet "hata" , det finns inte i mitt vokabulär... vad är det?
Hata, hata, hata... hur kan man ens säga så till någon? Kan man mena det..?
Har du tänkt på vad du säger när du är arg.. eller annars också?
Jag anser att om man hatar någon så vill man inte att den personen ska finnas eller vad är det? Kan någon tala om det för mig?
Ord är viktiga för oss, språket vi talar, vi säger vad vi känner med våra ord.
Menar man allt man säger, kan du stå för allt du har sagt i hela ditt liv?
Sa du kanske till någon att du hatar denne men inte menar det nu längre?
Varför ens säga sig sådana ord om man inte kan stå för dem sedan..?
Det jag menar är att man ska verkligen tänka efter innan man säger sådana starka ord... jag har aldrig kännt hat men om det nu finns och man verkligen känner att man kan hata en person så då antar jag väl att det är okej.
Men det är som att Älska är också ett jätte strort ord.. och det ska man också spara på att verkligen säga när man verkligen menar det.
För det blir så mycket mer... än att säga "hejdå jag älskar dig" varje gång man säger hejdå i telefononen, det blir utjatat och man känner inte det där speciella. Det är min åsikt och sådan är jag.. andra kanske vill höra det varje dag, men jag hör det gärna få gånger när man verkligen menar det.
Okej, okej... jag menar inte så att man inte ska säga vad man inte tycker om varandra.
Tycker man inte om en person så behöver man kanske inte använda de grovaste orden på engång.
Tycker man om en person så kan man säga det på många sätt, men jag anser att när man verkligen älskar en person så är det en helt annan dimension.
Men sedan gör man juh som man vill...
Man ska alltid passa sig för vad man säger... det kan tas j*vligt hårt även fast man själv kanske inte tycker att man borde göra det. Det syns inte kanske heller alltid att det tar hårt, så tänk på det.
Snart ska jag och rita en fin prestent till min vän som fyller myndighetsålder i dag. Hoppas att hon blir glad.
Mycket kärlek ska bliden få:)
Dagens tänk: Att resa är inte så svårt, att hitta någon man verkligen tycker om är mycket svårare.
Dagens bild: En övervakande mor, sommaren -05
Är det någon jag älskar är det damen som tittar på sina underbara ungar.
Dagens komihåg: Tänk på vad du säger, men var alltid dig själv!
Lite jobbigt med det där att det blir ljusare och det blir svårare sova på mornarna, det blir bara svårare och svårare... innan när man var yngre så kunde man sova överallt och när som helst.. det kan jag nu också iofs.. men bara om jag inte har sovit på en hel natt.
Sova är viktigt både för kroppen och för huvudet, jag blir sjuk på engång nu om jag inte får sova.
Borde sova nu.
Det har blivit lite tyst nu för tiden, det ska det iofs vara.. men det är ganska jobbigt.
Jag saknar verkligen det där med att ha saker att göra hela tiden... men mest av allt saknar jag mina vänner. Jag visste att när jag hoppade av att det inte skulle bli på samma sätt och och att jag skulle få börja om igen.
Egentligen har jag inte så mycket emot det där med att skaffa nya vänner.. det är ju alltid bara massa trevligt, men nu när allt är som det är skulle det bara vara skönt att kunna komma till en skola och verkligen känna sig trygg. Klart jag känner mig trygg på skolan och så, men det är juh så och det tror jag alla håller med om att man ändå vill visa sina bästa sidor, se bra ut, vara glad, trevlig och intresserad.
En annan tid och allt hade varit perfect, men nu är det inte så och det får man juh faktiskt ta.. gilla läget liksom.
Men jag måste lära mig det där att hålla kontakten också;) Det är inte så att jag inte vill, men det finns så mycket annat som går i huvudet så.. ta inte illa upp!
Jag har tänkte på det där med människor som man säger inte vill ha några kompisar, sådana som visar alla taggar utåt om man säger ett ord till dem. De som verkligen inte lägger manken till och försöker skaffa sig vänner. Det kan inte finnas människor på denna jord som inte vill ha någon att kunna prata med, skratta och gråta med.
På min förra skola så sa min lärare till våran klass att Kim (vi kallar denne så) inte ville ha några vänner och att han trivdes med att vara med sig själv.. HUR kan en lärare säga så?! Klart man säger det i sitt försvar när man inte har några vänner...! Att våran lärare sa så gjorde det inte bättre för Kim att få vänner, alla slutade att ens försöka bli vän med Kim och allt blev en sorglig historia.
Människor lyssnar alldeles för mycket på varandra och är jävligt rädda för det som är okänt och speciellt.
Vi springer så fort det kommer något som är ovanligt nått som man inte känner igen sen innan. Man springer iväg.. för att man är rädd för att bli ensam. Jag tror att många vill men sedan så har de sin lilla bubbla som de inte vill/kan vara utan.
Är det något jag beundrar är människor som vågar vara "annorlunda" (helt enkelt sig själva) som vågar stå för vad de tycker och tänker och är inte rädda för något och gör/brinner verkligen för det de gör vare sig det är att sticka halsdukar eller engera sig ett Politisktparti.
Tänk att det ska vara "annorlunda" att vara engagerad... borde det inte vara åt andra hållet?
Man behöver ju inte vara engagerad för att vara sig själv bara man vet vem man är och man vet vad man vill så blir det bra:)
Var inte rädd.. gå ut i den vida världen och säg " här är jag och så är det, gillar du inte mig så är det så men jag är jag och det kan jag inte ändra på" Klart man får motgångar.. men det är bara att resa sig igen och gå vidare.
Jag säger nu inte att jag är världens bästa person som gör allt det där.. men jag strävar efter det och det är det viktigaste.
Jag kan inte förstå det där ordet "hata" , det finns inte i mitt vokabulär... vad är det?
Hata, hata, hata... hur kan man ens säga så till någon? Kan man mena det..?
Har du tänkt på vad du säger när du är arg.. eller annars också?
Jag anser att om man hatar någon så vill man inte att den personen ska finnas eller vad är det? Kan någon tala om det för mig?
Ord är viktiga för oss, språket vi talar, vi säger vad vi känner med våra ord.
Menar man allt man säger, kan du stå för allt du har sagt i hela ditt liv?
Sa du kanske till någon att du hatar denne men inte menar det nu längre?
Varför ens säga sig sådana ord om man inte kan stå för dem sedan..?
Det jag menar är att man ska verkligen tänka efter innan man säger sådana starka ord... jag har aldrig kännt hat men om det nu finns och man verkligen känner att man kan hata en person så då antar jag väl att det är okej.
Men det är som att Älska är också ett jätte strort ord.. och det ska man också spara på att verkligen säga när man verkligen menar det.
För det blir så mycket mer... än att säga "hejdå jag älskar dig" varje gång man säger hejdå i telefononen, det blir utjatat och man känner inte det där speciella. Det är min åsikt och sådan är jag.. andra kanske vill höra det varje dag, men jag hör det gärna få gånger när man verkligen menar det.
Okej, okej... jag menar inte så att man inte ska säga vad man inte tycker om varandra.
Tycker man inte om en person så behöver man kanske inte använda de grovaste orden på engång.
Tycker man om en person så kan man säga det på många sätt, men jag anser att när man verkligen älskar en person så är det en helt annan dimension.
Men sedan gör man juh som man vill...
Man ska alltid passa sig för vad man säger... det kan tas j*vligt hårt även fast man själv kanske inte tycker att man borde göra det. Det syns inte kanske heller alltid att det tar hårt, så tänk på det.
Snart ska jag och rita en fin prestent till min vän som fyller myndighetsålder i dag. Hoppas att hon blir glad.
Mycket kärlek ska bliden få:)
Dagens tänk: Att resa är inte så svårt, att hitta någon man verkligen tycker om är mycket svårare.
Dagens bild: En övervakande mor, sommaren -05
Är det någon jag älskar är det damen som tittar på sina underbara ungar.
Dagens komihåg: Tänk på vad du säger, men var alltid dig själv!
driven och sjukskriven
Äntligen har jag fått sova en hel natt.. eller nästan iaf. Jag drömmde en sak och sen när drömmen var slut tyckte jag att jag kanske borde vakna.. men attans, klockan var mitt i natten och jag fick lov att sätta igång en ny dröm.
Drömmar är något man ska vara rädd om.. dagdrömmar speciellt.
De kan förstöra en hel del... men rädda en massa.
Jag inspekterade falu lassaret för en vecka sedan. Testade om det var någe mjuka sängar, om de hade bra och många kanaler och om det var trevlig personal. Deras betyg blev: VG+
Sjukskriven vid 16års ålder, hur duktigt gjort är inte det?
Att gå på pencilin eller antibiotica varannan månad är inte så bra har jag äntligen förstått nu. Stress på det, kan det bli mycket bättre?
Jag kan verkligen inte lyssna på min kropp.."Oj jag har visst hostat i några veckor." " jaja, det går över" "jag ska bara" "det är inte så farligt"
Så länge jag inte har 40graders feber och inte kan gå så är inte jag sjuk helt enkelt.
Jag har allt på rätt plats i huvudet, jag mår super där uppe.. men min kropp säger något helt annat.
Kroppen sa "NEJ SLUTA!" förra söndagen, det var riktigt läskigt men jag förstod inte... jag ville inte förstå. Sjuksökterskan beodrade mig tillslut att ligga i sängen och hon tvingade mig att låta henne ta hand om mig.
Nu har jag gått hemma en vecka, inte gjort så mycket alls... har väl fortfarande inte rikigt förstått men jag känner nu att så fort jag tänker på tex jobbet så reagerar kroppen.
Tänk vad coolt det är egentligen hur kroppen fungerar... den säger ifrån.. gör så att man måste ta det lugnt.
Vad skulle jag göra utan min kropp? oj vad jag tycker om den ibland;)
Men jag tror inte att det är bara jag som är stressad nu för tiden.. hela samhället är uppbyggt så.. man ska göra allt på en gång.
Det finns så mycket som man måste hinna med, studera, jobba, engagera sig, resa, ha semester, träna och leka med kompisarna.
När hinner man ta det lugnt och ta hand om sig själv? Igår?
Vad händer om vi inte gör som kroppen säger.. dör vi då? (det skulle inte förvåna mig)
Lägg dig ner på golvet i fem minuter.. glöm att det behövs damsugas, skuras och poleras. Bara lägg dig där.. titta upp i taket och tänk på allt man är glad över.. familjen? pojk/flickvännen? husdjuret?, ta några djupa andetag (ända nerifrån magen) och njut av att inte bry sig sådär himmla mycket.
De där få stunderna kan göra underverk.
Man ska vara rädd om det man har.. man glömmer så lätt bort det., vi glömmer bort varandra.
Hur ofta säger du till de personerna att du tycker om dem?
"Men de vet om att jag tycker om dem" tänker du.. klart det gör.
Men att få ett litet samtal, är jätte värdefullt.
Tänk om du plötsligt fick ett samtal av någon kompis/syskon/förälder med bara de få orden " jag tycker om dig". De orden kan man leva länge på.
Men att säga de orden tror jag är svårt för många.. man måste juh lägga sig i "underläge" och visa sina känslor. För hur många gånger har du sagt till din syster eller bror att du verkligen älskar/tycker om dem?
Vi svenskar är så stela tycker jag... har så svårt att visa våra känslor öppet, "det är inte manligt att gråta" " skratta inte så högt", riktiga tråkmånsar om jag får säga vad jag själv tycker.
Nej skärp er! Visa vad ni känner, varesig ni är arga, glada eller ledsna:)
Nu går dagarna ganska fort endå.. det blir ljusare och varmare och snart är sommarn här. Inte för att våren har kommit dierkt men iaf.
Nu ringde en som jag tycker väldigt mycket om, min rumskompis björn:)
Jag har lovat att jag ska på hans föreställning som är ikväll så nu måste jag sluta.
Dags att dra iväg till den stora staden igen:)
Dagens Bild: Vietnam urinvånar ungar med sin leksak.
"Den här hönan är död..^^ och den är min"
Dagens uppgift: ring till någon du tycker om och berätta det! (det behöver inte vara en kärlek)
Dagens komihåg: Tat lugnt!
Drömmar är något man ska vara rädd om.. dagdrömmar speciellt.
De kan förstöra en hel del... men rädda en massa.
Jag inspekterade falu lassaret för en vecka sedan. Testade om det var någe mjuka sängar, om de hade bra och många kanaler och om det var trevlig personal. Deras betyg blev: VG+
Sjukskriven vid 16års ålder, hur duktigt gjort är inte det?
Att gå på pencilin eller antibiotica varannan månad är inte så bra har jag äntligen förstått nu. Stress på det, kan det bli mycket bättre?
Jag kan verkligen inte lyssna på min kropp.."Oj jag har visst hostat i några veckor." " jaja, det går över" "jag ska bara" "det är inte så farligt"
Så länge jag inte har 40graders feber och inte kan gå så är inte jag sjuk helt enkelt.
Jag har allt på rätt plats i huvudet, jag mår super där uppe.. men min kropp säger något helt annat.
Kroppen sa "NEJ SLUTA!" förra söndagen, det var riktigt läskigt men jag förstod inte... jag ville inte förstå. Sjuksökterskan beodrade mig tillslut att ligga i sängen och hon tvingade mig att låta henne ta hand om mig.
Nu har jag gått hemma en vecka, inte gjort så mycket alls... har väl fortfarande inte rikigt förstått men jag känner nu att så fort jag tänker på tex jobbet så reagerar kroppen.
Tänk vad coolt det är egentligen hur kroppen fungerar... den säger ifrån.. gör så att man måste ta det lugnt.
Vad skulle jag göra utan min kropp? oj vad jag tycker om den ibland;)
Men jag tror inte att det är bara jag som är stressad nu för tiden.. hela samhället är uppbyggt så.. man ska göra allt på en gång.
Det finns så mycket som man måste hinna med, studera, jobba, engagera sig, resa, ha semester, träna och leka med kompisarna.
När hinner man ta det lugnt och ta hand om sig själv? Igår?
Vad händer om vi inte gör som kroppen säger.. dör vi då? (det skulle inte förvåna mig)
Lägg dig ner på golvet i fem minuter.. glöm att det behövs damsugas, skuras och poleras. Bara lägg dig där.. titta upp i taket och tänk på allt man är glad över.. familjen? pojk/flickvännen? husdjuret?, ta några djupa andetag (ända nerifrån magen) och njut av att inte bry sig sådär himmla mycket.
De där få stunderna kan göra underverk.
Man ska vara rädd om det man har.. man glömmer så lätt bort det., vi glömmer bort varandra.
Hur ofta säger du till de personerna att du tycker om dem?
"Men de vet om att jag tycker om dem" tänker du.. klart det gör.
Men att få ett litet samtal, är jätte värdefullt.
Tänk om du plötsligt fick ett samtal av någon kompis/syskon/förälder med bara de få orden " jag tycker om dig". De orden kan man leva länge på.
Men att säga de orden tror jag är svårt för många.. man måste juh lägga sig i "underläge" och visa sina känslor. För hur många gånger har du sagt till din syster eller bror att du verkligen älskar/tycker om dem?
Vi svenskar är så stela tycker jag... har så svårt att visa våra känslor öppet, "det är inte manligt att gråta" " skratta inte så högt", riktiga tråkmånsar om jag får säga vad jag själv tycker.
Nej skärp er! Visa vad ni känner, varesig ni är arga, glada eller ledsna:)
Nu går dagarna ganska fort endå.. det blir ljusare och varmare och snart är sommarn här. Inte för att våren har kommit dierkt men iaf.
Nu ringde en som jag tycker väldigt mycket om, min rumskompis björn:)
Jag har lovat att jag ska på hans föreställning som är ikväll så nu måste jag sluta.
Dags att dra iväg till den stora staden igen:)
Dagens Bild: Vietnam urinvånar ungar med sin leksak.
"Den här hönan är död..^^ och den är min"
Dagens uppgift: ring till någon du tycker om och berätta det! (det behöver inte vara en kärlek)
Dagens komihåg: Tat lugnt!