smakar det salt på marken?

hej. Det var länge sedan, alldeles.

Blogga, logga, internet och maila. Hur ska jag kunna hinna det?
Hur vill man det när det är så här fint väder?
Okej... jag skriver nu för att jag är ensam, lämnad på en sten mitt ute på en liten ö med bara en blomma.
Jag mår bra helt enkelt.


Tänk vad solen kan göra, göra alla sådär himla glada och fint sommar bruna.
Jag tycker om solen, även fast den är varm.

När jag klev av bussen i Mora idag så var det första gången på länge som jag kände att jag var hemma och att jag var glad att komma hem. Hade saknat Mora lite faktiskt, läskigt.
Men nu så fort jag tänker pådet blir jag också rädd... känner den där rädslan som fortfarande finns kvar.
Tänk att det kan sätta så mycket spår.
Jag var på en teater för ett tag sen.. Det var Henrik Stål (han som var barnprogramledare på bolibompa) som spelade den. Den handlade om hans uppväxt när han blev mobbad. Den var allvarlig, fast ändå med mycket skämt i. Det låg så mycket mer bakom de där skämten.. jag undrar bara om de som inte har varit med om det, förstod det. Jag skämtade/skämtar fortfarande om det.. för att göra det enklare.
Jag tyckte han gjorde det bra iaf, starkt gjort.
En sak som däremot som jag tycker förstörde en hel del, var i slutet. Han sa "de här mobbarna har förstört hela mitt liv" . Okej det kanske så han känner, men ändå.
Klart att de har förstört många år, men inte ett liv, i så fall skulle han vara död nu.
Han är ärrad, ja, men han skulle aldrig vara den han är idag, det är så jag ser det.
Jag är kanske lite mer optimistisk, jag vet inte.

Jag var i Göteborg för ett tag sen och värvade och pratade lite på en gymnasieskola. Träffade en kille där från Irak Zeid, väldigt trevlig, väldigt trevlig. Vi snackade massa, inte bara om alkohol utan massa annat som tex religion.
Jag vet inte och jag ska inte ha fördomar men med mina erfarenheter så tycker jag det känns som att killar som har invandrat eller har utländska föräldrar har lite mer bakom huvet, de tänker lite mer. Inte så utan jag menar religion, politik och sånt. Eller så är det så som med allt annat att alla är vi olika.
Zeid hade lite liknande åsikter som en utav mina fd vänner hade.
Kände att jag saknade honom, prata om allt det där som vi snackade om.. vi var olika men ändå hade vi jätte kul.
Jag kommer ändå aldrig  kunna förlåta honom, även fast jag skulle vilja det.
Synd att det ska bli så ibland.
Jag undrar hur det kommer att bli  i sommar.
 

Ringde till donken i Mora igår och idag for jag dit och fick jobb=)


skrivet.. igår. Tänkte att jag skulle fortsätta nu, men snart gå bussen hem mot Falun, jobbet och den ostädade lägenheten. Det kommer mer jag lovar.

 

Dagens tänk: När kan man förlåta?


Kommentarer
Postat av: Linda

du har blivit utmanad på min blogg. kolla lite längre ned på min sida.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback