stinalisa

nu har jag tyckt till för första gången, sagt vad jag tycker, på riktigt.
okej, okej, jag tycker saker jämt, men just att säga vad jag tycker till stora människor. (vad nu stora är, tjocka typ). Jag har iaf  utsatt mig för något som jag tycker är väldigt obehagligt. det är juh faktiskt bra, jag kanske klara 360 i vinter på grund av det här kanske?:) vi får se vad som händer.
uppdatering kommer snart.

tror föresten att det är bra att skriva såhär korta så att ni orkar läsa nån gång. hoppas det är lätt läst annars.

Stora kramar behövs ibland, så jag ger ut en nu. nu. nu.

just nu är det bara jobbigt.


det där med att börja blev jag inte så mycket bättre på, det blev massa bakslag och nu har jag ett  helt berg att gå över istället för en lång mil. mitt lov kommer nog att innehålla plugg, plugg plugg och åter plugg.

Min mor var som sagt förbi en sväng i min lägenhet, det var mysigt och när hon ändå var där så passade hon på att ge mig en massa piller så jag skulle bli frisk. Tarmrensning, jippie. eller inte.

jag är trött och jag går runt som en zombie och kan inte göra nått, kan kan jag väl men det blir inget bra för fem öre. eller tio för den delen heller.
när ska jag bli bra?

jag belv lite arg i fredags, du som är så "duktig", " du har juh mvg i allt", nej nu får det vara nog. Ja det är klart kämpar man så får man bra betyg, men det är fan ingen lätt väg. sure, de tycker säkert att jag är duktig och ser upp till mig, men det går över kanten.
Jag har bra betyg, jag är nykter och blabla, jag blir så trött.. då får man inte göra något galet alls.
Yes jag tog en snus, allt blev lite jobbigt. Komentaren jag fick: det här trodde jag inte om dig.
präktig, det är den känslan jag får utav dem. att de tror jag är präktig. det kanske är för att jag är ett år äldre än dem också jag vet inte. Men det blir som om jag och de är två olika sidor, att de sätter mig på en annan pall.  Yes de är ett år yngre och jag tycker det  är skit jobbigt att gå om. Men va fan, jag är också människa, precis som de och jag har absolut inga problem att umgås med dem.
Jag tror ändå att de förstod det, jag var ärlig när de frågade hur det hade gått med responsen på rapporten. Skit gick det och skit sa jag, såg flera stycken som belv frövånade, skönt.
Bara för att man är nykter behöver det inte betyda att man är ett underbarn.


Det där med snuset dock vill jag bara glömma. Jag har ändå varit ganska liberal när det gäller nikotin. Eftersom jag använt det innan och vet vad det handlar om. Men en kille sa till mig "du och jag är så olika, jag super, inte du, du använder nikotin, jag hatar nikotin" han frågade också hur jag som var nykterist kunde tycka att det var okej. För det är så jävla meningslöst.
Det är det, helt och hållet, jag insåg det, det finns inte en ända grej som man kan skylla det på.
Jag försökte med att det var skit mycket nu och jag behövde bara skingra tankarna, men jag insåg att det lät precis som när jag använda alkohol när det var jobbigt.
Problemen och det som är jobbigt kommer juh fortfarande att finnas eller hur?  Även fast man tar den där ciggen eller prillan, eller dricker den där ölen för den delen. 
Feströka då, blir festen mycket bättre av att du har en pinne att suga och hålla i?? inte en chans.
Tänk om alla sa, "ska vi gå ut i friska luften en stund?" istället för att säga " hänger du med på en cigg" för jag tror att några djupa andetag i friska luften är precis lika lugnande som ett bloss.
Inte mer för mig.

nu ska jag ut en sväng med mor och hundarna, andas frisk luft med min mamma.
sov så gott.

dagens tänk: kan du stå för alla dina handlingar, och kan du erkänna när du gjort fel?


                                 och.... tyckt till om ni tycker något är fel som jag skriver.

jag har väldigt svårt med att börja har jag märkt, har alla det?
jag har svårt att börja: laga mat, städa, plugga, läsa en vanlig bok, gå ut och gå, bada i det underbara badkaret, diska, ringa en underbar vän, umgås med vänner, träna, osv.
Men jag är super duktig när jag väl har startat att göra det, har jag bara börjat så gör jag det grundligt och bra.
varför startar man bara inte på en gång? hur mycket lyckligare skulle jag inte vara då?

Just nu sitter jag här i min lägenhet lyssnar på Nocie - nostalgi til max -  har precis  städa min lilla lägenhet, men det tog hela dagen att börja, men nu är det klart.

Jag hade mardrömmar för några veckor sen, vaknade med stresshjärta och var helt förstörd dagen efter,
jag drömde hur på olika sätt Världensbarn Konserten skulle kunna gå åt pipan.
Nu har konserten varit, det kom inte så många som jag kanske hade velat men efteråt kännde jag mig inte helt uppriven utan jag kände att jag hade gjort allt det jag kunnat göra, och man kan juh inte bestämma om personer vill komma eller inte, eller hur?
Vi samlade ändå in 4500 och jag hade en grym kväll ändå, synd att det inte var fler som fick uppleva det.

Vänner, vänner, underbara vänner, det är något man måste vara väldigt och jag menar väldigt rädd om. Vet inte om jag har skrivit om det innan, men det är så viktigt så jag måste ändå på minna dig om att det är vikigt.
Jag hade helt glömt bort det och jag insåg också att jag såg att umgås med vänner var och tog "tid" min tid, jag såg inte det som något värde fullt .
Hör man inte av sig bara låter bli så försvinner de tillslut, de orkar inte. Man är alltid två också, det måste man komma ihåg.
Min mamma är enutav min bästa vänner och hon kommer snart och ska sova över hos mig så nu ska jag kila och förbereda lite Te och ta hand om dem.
SÅ komihåg ta väl hand om dem.
jag har börjat, så nu kanske jag blir bra och gör det grundligt?
en fin en, som jag tänker ta hand om vääl.


...och så säger dietisten "du är nu mjölkprotein allergisk"...

det låter så fint bara man säger det.

varför måste allt vara så speciellt för?