stinalisa

Ja, det var ju bestämt allt, med Cuba. Det trodde jag verkligen, men nu kommer nerverna in och tankarna. Ska jag åka? Vågar jag åka? Det kommer nog tyvärr bli så att jag måste tvinga mig iväg, för annars, känner jag Stina Lisa rätt så hoppar hon av lätt, för att hon hittar fler problem än vad som finns i hela världen, typ.
Jag vill ju åka, och Cuba är det stället som jag verkligen vill besöka. Jag ska nu boka alla grejer så att det inte finns någon återvändo.  Och jag är ta mig fan alltid i sista minuten för att jag vill alltid kunna ha alla dörrar öppna. Nu går inte det tyvärr eftersom jag måste ansöka om Visum och boka blijetter. NU.
Men nu kommer frågan, ska jag plugga på universitetet? eller ska jag plugga med en språkresearrangör?
Det finns både pluss och minus:
PLUS för Arrangeradresa:
+ Det finns fler kontaktpersoner
+ Man kan välja privatlektioner eller små klasser
+ Boende i värdfamilj fixas

PLUS för Universitet:
+Visum fixas
+ Jag får göra min grej och en riktig utmaning
+ Jag blir mer fri
+Billigt
+ Kan stanna i två månader

MINUS För arrangeradresa:
- Det blir ingen "göra det helt själv "grej.
- man blir mer bunden (får jag för mig)
- Det blir dyrare
- Kan inte stanna lika länge

 MINUS för universitet:
- Inte mycket säkerhet.
- Kanske är det jätte stora klasser på universitetet (svårt att lära sig)

Det är säkert mer minus på universitetet, men eftersom jag inte tänkt på det andra alternativet så naiv som jag är så ser jag inget negativt, eller försöker inte i alla fall.
NU är då frågan, vad ska jag göra?
Jag vill ju att allt ska bli så bra som möjligt, och det viktigaste är att jag lär mig spanska och får mig en upplevelse.
Vad säger ni?

Har precis kommit hem från Vemdalen, så jävla fint väder. Men, såklart så ville varken min mage eller mina biningar vara med. Så det blev inte mycket åk för mig heller, mycket ledsen är jag över detta. Det är nästan lite synd om mig.
Funderar nu på att söka för en ayurvedusk konsultation, och se om det funkar. Och där kommer det igen.. jag avslutar aldrig någonting riktigt.
HMM. Lite bitter ja.

Men måste säga att jag är mycket glad över alla människor som finns runt om kring mig. Fan vad tacksam och glad att jag har sån tur att jag får träffa och umgås med så grymt folk.

sheers.

Eller nej, där ljög jag lite, jag vill vara tjej, men jag vill träna kickboxning i Söderhamn. Jag var där igår och lekte lite... Söderhamns Kickboxning har precis startat upp så jag tänkte att jag skulle hänga på och se vad det var för nått. Jag och 20 killar, mycket intressant. Antingen kan allt balla ur eller så blir det riktigt bra, antingen eller, precis som jag är.
Det visade sig att killarna kunde sina grejer, och var riktigt seriösa. Oj Oj vad kul det var, jobbigt utav bara fan, men shit vad skönt det var att få kämpa lite och skaka av sluthet.
Nu är jag lite ledsen över att det inte finns något sådant här.. eller att de killarna inte finns här.
Jag gillar när ingen känner en sedan innan, inte vet att jag kan vara en riktig fegis eller latis, för då behöver jag inte vara det heller. Bara köra skiten ur sig och strecha varenda liten sena i kroppen. Det här måste ju varit jätte intressant att läsa.
idag har jag spinnat med björn, och strechat, efter träningen igår är mitt mål att gå ner i spagat och splitt. det borde jag fan klara. Trött är jag nu minsann. OCH Inte har jag pluggat heller. Fan Vad Illa det är. Mycket Illa faktiskt. Stressen känner jag kommer faktiskt och det är inte roligt, så imorn blir det lite seriositet tänkte jag. mycket spännande, får se om jag klarar det. Eller, jag klarar det.

Snart är det Vemdalen dags! och jag är helt galet pepp, jag måste bara göra allt annat så jag bara kan skita i skolan. Streeesss, varför finns det sådan, man blir ju bara ledsen av den?

Ibland är man inte så bra som man vill vara, ibland går det inte som man vill och ibland händer det helt oväntade saker.

Jag säger då det...
De som är runt omkring mig vet nog troligtvis att jag har lite mag och matproblem. Och matproblemen kommer nog aldrig försvinna.
Jag har bestämt mig och jag vet att jag klarar mig utan sockret och jag mår mycket bättre av det. Men det här med Mens, det är så bra att skylla på den, så alla killar också kan göra det såfort vi är lite sura. Men det är faktiskt sant, i alla fall för mig många gånger. Jag blir bitter och tycker om att tycka synd om mig själv. Haha,det är så tragiskt.

Eftersom jag inte befinner mig i min hemma lägenhet, så innebär det också att det finns riktiga saker i köket som man kan äta, som innehåller socker, och inte lite heller. Jag klarar det sålänge jag inte har mens. Men idag blev det pepparkakor med ost på, och lite brownie glass.
Man skulle kunna säga att när minnet försvinner och glömmer att man har en självdisiplin. Men men. som tur är går jag fortfarande på mitt hormonfriamoln och mår inte sådär jätte dåligt över det.

Jag har tänkt på en sak också, jag komihåg när jag var yngre och läste olika böcker eller tyckte något som inte var så normalt att tänka på vid den åldern. Då som jag tror att man blir bemött i skithålor så blev jag den konstiga, och jag skämdes och slutade tycka eller sket i att säga något. För jag inte ville vara den speciella.
Men nu har jag insett, jag är den där som tycker konstiga saker, eller är intressrad av dem och det är roligt. Istället för att hålla tyst och skämmas så är jag den jag är, grattis Stina Lisa du är konstig och du är stolt över det.
Nu ska jag baka bröd tänkte jag. Fast det är ju lite sirap i.. kanske inte så bra. Men skit samma. 

Ibland ger man sin hund mat när den tiger, inte alltid, men någon gång och just nu så tiger min kropp om lite gott bröd och jag tänker tillfredställa den:q

Nu har jag tagit sönder, en fin glasburk, ett glas och min finaste parfym på tre dagar.... nu börjar jag blir less.
Varför vara så drullig? nu blir jag snart ledsen.
Men det är nog för att jag ska mens snart...(ÅH vad skönt det är att man kan skylla på mensen))

fan jag tänkte ju skriva något bra och inspirationsrikt idag, för idag har det varit en bra dag. Även fast jag suttit i minst 4 timmar och fortfarande inte fattar mitt hemprov i företagsekonomi...så nu sover jag istället.

BOKtips: Happy Yoga
 har inte läst ut den än, men det är den jag längtar efter när jag kryper ner i sängen om kvällarna.
Natti.

Just nu..vill jag bara gå och dö.
Jag har ingen ork för någonting, jag har två jack i läppen och det är lite små stökigt i lägenheten och jag har inte pluggat ett skit idag OCH jag kanske måste byta mobilnr till världens sämsta nr.
Ja allt är skit, och det är så underbart, att det är lite skit. Det var ett tag sen liksom. Undrar om det kommer vara skit imorn med eller om det kommer vara bra då. Jag tror på det andra alternativet.

MEN en sak som är höjdounkten i mitt liv, är att jag kan lyssna i min nya ipod nano, så udnerbart vacker, förstår nästan inte att den är min.

En liten mer ingripande grej och beskrivande grej som kan vara intressant att läsa, är att jag sitter i köket.
Min ipod ligger på höger sida, på vänster sida ligger det apelsinskal, ett tomt smörpaket, jordnötsmörburk, min mobil och ett glas. Mmm vilken trevlig stämmning det är. Kanske inte så konstigt att jag inte är så på.

Det sjuka är att jag är positiv även fast jag egentligen är lite små sur. Det skulle ju kunna bli bättre om jag satta mig ner och gjorde nått, men jag är fan inte sugen.

Jag måste också sluta vilja ha. Idag gick jag på stan, med inga pengar (MYCKET TUR), och jag ville bara ha och bara ha.  Men egentligen,  jag är inte egentligen i behov av något. Kanske lite vilja att plugga, men det är ju gratis och det är ju tur.
Fan vad man borde vara tacksam, det blir ju bara jobbigt att vilja ha hela tiden...då kommer man aldrig att bli nöjd, för mycket vill ha mer.
Näpp! Nu kanske det är dags för inköpsstopp ett tag.

En till sak, varför kan man inte bestämma sig?

Ja, för alla som inte har missat det så är det nytt år. Jajemensan 2008, ett jämt och ett mycket bra år. Känner på mig att det kommer att bli ett sånt där år som man kommer att säga "kommer du ihåg 2008". 2007 är redan bortglömt. Hejdå.

Med det nya året blir det en lite ny uppfrächad blogg! Syrran hjälpte mig..och nu tror jag faktiskt att jag skulle kunna göra detta själver, i alla fall lite.

Har precis kommit hem från alla jullov och plugg. Har varit lite överallt kan man väl säga, men nu är det stopp. Falun, och stökliklägenhet som ska få sig en omgång. Mycket pepp. Men nu väntar jag på att  hela faluns godaste laxsoppa ska tina, så jag kan råå äta.

och vad är dessa ord nu då?
PONDUS.
Jodu.. det är ju så att det varit ett nytt år, om man har missat det igen. Och självklart gör man inget fel och har ett litet nyårslöfte. tyvärr inte att jag ska skriva i bloggen. Utan detta fina är att jag ska skaffa mig lite mer BÅNGE, våga vara jag och skita i vad fan folk tycker. Det kan låta brutalt, men lilla jag har saknat lite jävlaranamma för länge, så nu är det FAN dags.
NU TUSAN, helt enkelt.

Troligtvis kommer ni att få följa detta spännande uppdrag under detta år, det kommer nämligen blii galet.

Dagen till ära, så har jag börjat med min galenhet, LUGG blev det. Ja, efter allt jag intalat och andra folk sagt att jag inte passar i lugg, så blev det en, och jag är riktigt nöjd. ser ut som en kulturtant. Härligt.

Måste vara en fjant och tacka lite,
 VIDAR Tack för all jävla bra musik,!
SYRRAN tack för waxningen och den lite för korta visiten!

nu måste jag ha MAT.