dagen efter den här dagen
Min sysselsättning är att sakna och längta, helt underbart på ett sätt och otroligt jobbigt på ett annat.
Det kan vara lite jobbigt att längt om man bygger upp för mycket förväntingar, då kan det bli rikigt tråkigt när det händer eller när man får det. Därför förväntar jag mig inte så mycket, men jag vågar fortfarande längta, längta att se vad som händer.
Jag var på julkursen förra året ( i julas ) och nu är det återträff. Trodde inte att man kunde sakna alla så mycket. Man tänker ändå så att när man bott (levt) med varandra i mer än en vecka så tröttnar man på varnadra. Men icke. Och nu är det återträff! pepp pepp pepp.
Men en sak som jag tycker är vikig är just att inte titta tillbaka för mycket och sakna de gamla tiderna, utan njuta av att det kommer ny tider. Man kan tänka tillbaka och känna att det var härligt och att det kommer mer. Men vill man bara tillbaka (som man aldrig kommer att göra) så blir det en tråklig spiral.
Idag borde jag plugga som en liten gnu men jag borde lika mycket städa och tvätta.. så det blir det sist nämnda eftersom jag har en liten pedant i mig.
Jag var ganska otydlig om mitt förra inlägg. Min mamma hade precis berättat hela min års historia, och det var ganska skrämmande och frågan var vad som påverkat vad.
Allt handlar förståss om lilla magen som inte vill fungera.
Vad är det folk stoppar i sig, hur kan man tro att det är bra för magen?
För mig har det blivit så att vilka val jag gör att äta idag kan påverka mig i en vecka.
Men det handlar inte bara om mat, alla små och stora val. Det gäller att tänka en extra gång, jag kan ångra att jag piercade mig i naveln, för den infektionen har inte gått ur än och det påverkar min mage, mitt psyke eftersom jag inte kan göra allt jag vill (Undervattens Rugby) .
Annars är allt riktigt fint, nu hoppas jag på att kläderna är någorlunda torra (troligtvis inte, könsords dåliga torkrum).
Tänk framåt inte bakåt
Det kan vara lite jobbigt att längt om man bygger upp för mycket förväntingar, då kan det bli rikigt tråkigt när det händer eller när man får det. Därför förväntar jag mig inte så mycket, men jag vågar fortfarande längta, längta att se vad som händer.
Jag var på julkursen förra året ( i julas ) och nu är det återträff. Trodde inte att man kunde sakna alla så mycket. Man tänker ändå så att när man bott (levt) med varandra i mer än en vecka så tröttnar man på varnadra. Men icke. Och nu är det återträff! pepp pepp pepp.
Men en sak som jag tycker är vikig är just att inte titta tillbaka för mycket och sakna de gamla tiderna, utan njuta av att det kommer ny tider. Man kan tänka tillbaka och känna att det var härligt och att det kommer mer. Men vill man bara tillbaka (som man aldrig kommer att göra) så blir det en tråklig spiral.
Idag borde jag plugga som en liten gnu men jag borde lika mycket städa och tvätta.. så det blir det sist nämnda eftersom jag har en liten pedant i mig.
Jag var ganska otydlig om mitt förra inlägg. Min mamma hade precis berättat hela min års historia, och det var ganska skrämmande och frågan var vad som påverkat vad.
Allt handlar förståss om lilla magen som inte vill fungera.
Vad är det folk stoppar i sig, hur kan man tro att det är bra för magen?
För mig har det blivit så att vilka val jag gör att äta idag kan påverka mig i en vecka.
Men det handlar inte bara om mat, alla små och stora val. Det gäller att tänka en extra gång, jag kan ångra att jag piercade mig i naveln, för den infektionen har inte gått ur än och det påverkar min mage, mitt psyke eftersom jag inte kan göra allt jag vill (Undervattens Rugby) .
Annars är allt riktigt fint, nu hoppas jag på att kläderna är någorlunda torra (troligtvis inte, könsords dåliga torkrum).
Tänk framåt inte bakåt
Kommentarer
Trackback