stinalisa

ej publicerat förens nu.. skrivet söndagen 19 mars.

Tillbaka från stor staden Stockholm. Många människor, många tankar och många känslor.

Tänk vad mycket olika människor det finns på denna jord. Tänk att vi är lika men ändå så olika.

Att titta på människor är ganska kul, ibland brukar jag få de där tankarna om att alla som man möter, blien som nästan håller på att köra på dig, killen i korvståndet, de små söta skejtarna vid plattan, alla de har ett liv.
Ja, det är klart.. alla har juh ett liv det vet vi juh, men det jag brukar tänka på är att man får snudda vid dens liv som kanske är helt anorlunda än vad ens eget är. Bara snudda sådär en sekund.och kanske aldrig kommer träffa den personen mer.
När jag väl sitter ner och tänker på sådana här grejer fortsätter jag och tänker och mina tankar går i hög varv och jag undrar vad den människan tänker på, hur den har det, vad den har i "backfickan" och massa annat.
Tycker det är ganska spännande, man tänker nog inte på det så ofta, eller det är kanske bara jag som tänker på det?

När jag var i Stockholm började jag fundera på att det måste vara väldigt väldigt tråkigt att vara "överklass" barn. Sådana där som har jätte eller rika föräldrar, de som får allt de vill ha, märkes kläder, bilar och pengar.
Mina fördommar säger att många sådana barn är ganska egoistiska och väldigt insöade i sitt liv och över beskyddade från den "riktiga" världen.

Jag tänker så att om man har pengar sådär så måste man väl ändå tänka på något annat än pengar, göra något annat än att bara slösa pengar, bry sig om andra(?), men jag vet inte om det är så i verkligheten. Jag har inte fått den bilden i alla fall, men jag skulle bli väldigt glad om jag fick det överbevisat att de som är överklass barn inte bara tänker på sig själva.
Jag skulle aldrig vilja ha så mycket pengar, klart jag vill ha pengar, men då vill jag känna att jag har slitit för dem själv. Det som är viktigast för mig är vänner och familj.

Frågar man någon idag: " vad vill du bli när du blir stor" så får man ganska ofta svaret "Rik". Varför? Varför är det stora målet att bli rik? Vad är det som är så speciellt? Att inte behöva bry sig och kunna slösa så mycket pengar man vill?
Men vad gör man när man är rik sen då? Du kan inte bli lycklig av att vara rik.. enligt min mening. Visst underlättar det om man har pengar så att man klarar sig. Men att kunna åka på charter resor varannan månad och ha ett stort hus, blir man lycklig av det?
Då har jag nog missuppfattat vad lycka är.
Det var en kille på tv för ett tag sen som precis blivit pappa som sa: "I dagens samhälle så är det ett klart mål att man vill tjäna de där miljonerna, men grejen är den att det spelar ingen roll hur mycket pengar du har när du får barn. De är värda alla de där miljonerna". Tyckte att det var så fint, och jag tror att det är väldigt sant.
Just synen på pengar som om det skulle vara ett lyckopiller gör att samhället blir mer egocentriskt och opersonligt. Vi bryr oss inte om andra, vi bryr oss om pengar och tror att de kan göra allt. Synd.



Jag insåg att jag har tagit för liten dos antibiotica mot min lunginflamation igår, så den är inte över än. Väldigt väldigt jobbigt tycker jag, jag vill träna, träna göra alla saker och inte behöva tänka på att man måste ta det lugnt. Jag är en sådan person som måste göra massor, röra på mig, få frisk luft annars blir jag väldigt trött och hängig.
Jag går ner i vikt också, jätte jobbigt tycker jag även fast jag vet att det är många som strävar just efter det.

Jag var också i det hålet ett tag för 1,5 år sedan. Jag tränade, tränade och åt knappt något. Jag minns att jag tyckte att jag mådde så himmla bra. Jag somnade inte förens vid två och vaknade vid fem-sex för att jag inte kunde sova mer pga att min kropp inte fick tillräckligt med näring.
Jag tittade mig i spegeln varje dag minst en gång och vägde mig varje morgon.
Jag mådde inte alls bra, men jag intalade mig själv att bara jag blir lite smalareså var det juh inte direkt, men jag trodde det.
Men plötsligt en morgon så kom jag på mig själv och frågade vad jag sysslade med?
Mina mat problem hann inte gå så långt och det är jag glad över... man förstör kroppen så mycket av att hålla på sådär, man kanske inte tycker det just då, men sedan.
Det är så himmla synd att idealen i vårat samhälle är att vara smal, okej fel ord, benig. Många tjejer mår verkligen dåligt på grund av det.
Blev så glad när jag fick se dove reklamen på tv, det var vanliga tjejer så som man ser ut, som stog i trosor och topp. Mer sådant!
Men hur får vi tjejer att inse att det handlar inte om utsidan utan att insidan är den som gör en vacker.
Det funkar inte att tvinga i tjejer mat.
Tjejer, nej det är inte bara tjejer som har problem, killarnas ideal då? Muskulös. så synd.
Idealen måste ändras på och så är det är det och dem ändrar man inte över en natt, tyvärr.

Nu säger jag inte att jag inte är perfekt och inte tänker på mitt utseende för det gör jag och de "dåliga" tankarna finns fortfarnade kvar, men nu har jag lärt mig att ställa mig framför spegeln och tänka " jag ser faktiskt inte så dålig ut", även fast jag kanske inte tycker det alltid, så funkar det fast man inte tror det.



Ibland intalar man sig själv att allt blir bra av att bara låta det ligga.
Jag bråkade med min föredetta bästa kompis för ganska länge sedan och han sa saker som jag nog aldrig kommer att glömma tyvärr.
Det gör att även om han är en bra vän så kan jag nog aldrig bli så bra vän med honom igen.
Man behöver inte förlåta allt alltid. Känner man att det är okej så tycker jag att det är okej. Men man måste inte tycka att allt är okej, även alla andra kanske säger : "hon är ju så snäll och ni passar juh så bra ihop".
Sätt dina gränser. Visa vart du står. Då blir du respekterad.

Det kom ut massa negativt men det behöver det göra ibland.

Dagens komihåg: Du är vacker som du är!